Lite sent ute att kommentera en av förra veckans mest omdebatterade artiklar, men Den nya högern – ett eko från 1930-talet har gett mig huvudbry mer än många artiklar om den svenska brunheten.
Vad tycker man egentligen om det man läser? Jag har tänkt och tänkt. Som en slags hygienfaktor så slås jag givetvis av obehaget inför dessa människor- dessa lillgamla personer som så tidigt i sina politiska karriärer verkar veta så mycket om världen, politiken och som samtidigt är så uppfyllda av hatet mot det som inte är svenskt. Hur har man hunnit bestämma sig att det främmande är så fragmentalt farligt?
Att SD med löslast är farliga är en sak, men det är inte det som berört mig mest med artikeln- istället har en klassdebatt vuxit inom mig. För om man läser hela denna långa artikel noggrant så kan vi vid flera tillfällen identifiera de tydliga elementen som alltid kopplats samman med den traditionella borgerligheten. Akademin, lyxkonsumtion, resor, anrika lärosäten, ”finkultur”, familjetradition m.m, m.m. Allt detta knyter man samman med det nya hotet mot vår nation- den främlingsfientliga högern. Jag har svårt att acceptera att mediet om står för artikeln så tydligt försöker applicera något så vedervärdigt som rasism på borgerligheten och faktorer som jag knappast tror är exklusiva för en så kallad överklass. Att påstå att eskortera sin gamla mamma till operan, fika i mahognyomgivning och att träna fäktning är handlingar som bara överklassen roar sig med är en förlegad syn på samhället. För övrigt, om vi ändå ska utgå från att det finns tydliga klasser i vårt samhälle, så är något vi lärt oss av SD-vågen att rasism och främlingsfientlighet finns i hela samhället, i alla led, på alla samhällsnivåer. Arbetare, borgare och bönder- alla har de vandrat till Sverigedemokraterna.
En annan tendens för artikeln är att den återkommande knyter ihop näringslivet med rasismen. Det som står i artikeln är säkert sant, men bilden är onyanserad. Är det sunt att försöka skapa en bild av att de kapitalstarkaste inom näringslivet uteslutande är goda vänner med William Hahne och co? Det är ju människor likt dessa inom näringslivet som till stor del byggt Sverige och som fortfarande gör det. Alla politiska utövare omger sig med mäktiga vänner och vem som helst av oss kan räkna ut att näringslivet har stort intresse av att Sverige ska vara ett öppet och tolererande land- inte minst ur ett ekonomiskt perspektiv. Därför får jag en dålig smak i munnen av hur artikeln kategoriskt låter intervjuobjekten påstå att de mäktigaste och rikaste från näringslivet röstar brunt, utan att ställa någon motfråga eller försöka hitta en infallsvinkel då motsatsen bevisas.
Hela artikeln avslutas med att tillkännage lärosätet för Ungsvenskarnas nya ordförande- Tobias Andersson går på Handels i Göteborg. Det liksom gjuter fast hela artikelns poäng- rasisterna växer på våra anrika akademiska högborgar. Vore sannolikheten att Tobias Andersson skulle bli ett mindre hot om han läste på en folkhögskola i Västerbotten? Detta visar bara på att medierna har noll koll på hur partipolitik fungerar på insidan, att det finns resurser och möjligheter för formgivning av unga människor som de som står utanför inte kan påverka- detta oavsett vilket universitet du pluggar på. Samtidigt är det tråkigt att man försöker svartmåla något så fint som en framstående akademisk institution. Vi ska vara glada at unga människor kommer in på de erkända högskolorna- det säkrar vår framtid snarare än river den.
Det är armt av DN att slå mynt av chabloner. Låt oss inte binda samman borgerligheten med dumdristighet, för det är vad rasism är. Låt oss istället konstatera att främlingsfientligheten vuxit sig stark i hela Sverige- och att den  inte bryr sig om vilken klass du tillhör.