Jag besökte igår den lokala socialdemokratiska partiföreningen i Upplands Väsby för att berätta om moderat politik och ideologi. Det som mötte mig var en gästfrihet och respektfullhet som förtjänar att uppmärksammas.

Det som slår mig är vilken hätsk ton och rå behandling ledande politiker ofta får utstå i traditionella och sociala medier. Nu senast är det Åsa Romsons (MP) tårar på presskonferensen om regeringens kursändring i flyktingpolitiken. Historiskt finns det otalet exempel som då Linus Bylund (SD) blev svimfärdig i talarstolen.

Nu ska jag inte sticka under stol med att Åsa Romson och Miljöpartiet mycket väl förtjänar den jobbiga process de går igenom. De har i större utsträckning undsluppit att ta ansvar och förhålla sig till verkligheten. Därför blir frontalkrocken med just denna verklighet desto plågsammare. För att parafrasera Karin Boye: det gör ont då drömmar spricker.

Samtidigt kan jag inte låta bli att förstå de känslor som Romson blir tvungen att hantera. Att det är ett väldigt tufft beslut att ta för henne är uppenbart. Jag kan tycka att det är smutsigt att likt media ge sig på henne på det viset de gjorde därefter. Då rösten sprack på presskonferensen var det som om hajarna fick blodvittring och började ställa särskilt uttänkta frågor, allt för att få henne över gränsen. Ovärdigt.

Denna slags tankesätt är inte alls ovanlig i de sociala medierna. Där är ofta jargongen väldigt hetsig, hånfull och i form av personpåhopp. Det går att spekulera ifall den anonymisering som trots allt sker på nätet bidrar till att människor uttrycker sig på ett sätt de inte skulle göra öga mot öga.

Nu är inte Sverige som tur var i detta sammanhang inte Storbritannien med deras medierapportering. Men för att något land är riktigt uselt behöver inte betyda att vi är bra. Relativa jämförelser har sina uppenbara brister. Jag är rädd för att den attityd som förekommer på nätet kommer sprida sig till det sätt vi interagerar med varandra även i ”verkligheten”.

Det är människor av kött och blod som engagerar sig politiskt. Även om du och jag kanske inte delar samma åsikter kan vi visa hänsyn och lyssna till varandras åsikter och argument. Det är just de som är viktiga. Att snava hem en fredagkväll efter en blöt kväll på, att råka kalla Falun för fjällen eller vad det nu är, det är mänskliga fel och brister. Det måste vi tillåta en politiker att göra och ha.

Om inte, vem tusan vill engagera sig politiskt? Om vi bara tillåter de som inte visar mänskliga svagheter och känslor, vem får vi då kvar? Jo, robotar. Vill vi verkligen att de styr vårt samhälle?