Jag är skeptisk till att ge kontanter till tiggare vid gathörn. Hjärtlöst kan vissa tycka. Tvärtom menar jag. Förstå mig rätt, jag ogillar inte tiggare – jag ogillar tiggeri. Det är varken ett värdigt eller riktigt arbete. Att lägga en tjugolapp i pappersmuggen löser vårt akuta dåliga samvete, men snarast skjuter upp problemen än att lösa dem. Som tur var finns det andra sätt att hjälpa, på riktigt.

Nu förstår jag precis som de flesta andra att tiggande inte är förstahandsvalet för de som sitter och huttrar utanför ICA, långt ifrån hemmet. De ser helt enkelt inte andra möjligheter öppna för dem. Ändå löser inte dessa slantar i pappmuggarna grundproblemet. Vägen ur utanförskap går inte genom att uppmuntra till fortsatt tiggande. För vem tror att tiggeri under ett par månader leder till att man blir en del av samhället, vare sig det är i landet man tigger i eller i det land man sedan återvänder till? Tiggeri i sig är inte något gott, på något vis.

Roten till det onda ligger som bekant i tiggarnas hemländer och den segregation och de dåliga möjligheter de har där. Det är snarast där vi bör fokusera våra goda vilja. Det är där våra gåvor på riktigt bär frukt. Därför är kampanjen hjalpmanniskorsomtigger.se en konstruktiv och bra lösning. Den ser till att uppmuntra till lokalt entreprenörskap, som att köpa in gräsklippare så att trädgårdsskötselstjänster exempelvis går att utföra. Växthus byggs och barns utbildning bekostas. Åtgärder som faktiskt kan leda till en mindre fattigdom och ett minskat utanförskap.

Jag gav nyss några hundralappar genom swish. Gör det du med!