Sockerdebatten blommar upp igen i sommartorkan och ännu en gång är frågan om sockerskatt objekt för allmän opinion.

Bevittnade alldeles nyss en bedrövlig debatt i Aktuellt där en professor i pediatrik, för en sockerskatt, debatterade med Livsmedelsföretagarnas vd, mot sockerskatt.

Som argument för ett införande av sockerskatt lyfts länder där man sett en stor minskning av försäljning av läskedryck, bland annat Mexiko. Professorn återkom flera gånger till Mexiko för att peka på att just en beskattning av t.ex. läsk var det som med största sannolikhet skulle kunna ändra vår konsumtion. Sockerskattedebatten är inte en debatt om folkhälsa, det är en debatt om konsumtionsmönster. Man vill ha en sockerskatt för att vi ska handla på ett annat sätt, uppenbarligen inte för att vi ska tänka på ett annat sätt. Man vill helt enkelt göra det lätt för sig- att tvinga mig, genom min plånbok, att avstå från det som gör mig illa, jag klarar nämligen inte av att sluta skada mig själv.

Överkonsumtion av socker är något som styrs från huvudet, inte från plånboken. Allra minst i Sverige, ett land som aldrig någonsin kan liknas med Mexiko. I Mexiko går konsumtionen av läsk ner med 10 % med en sockerskatt, för att människor lever på marginalen i större utsträckning än i Sverige, I Sverige kan vi fortsätta att konsumera socker i samma utsträckning, med eller utan skatt. Spekulerar jag? Icket, BNP per capita är sex gånger högre i Sverige än i Mexiko (ca 10 000 USD/år Mexiko och 50 000 USD/år Sverige). I länder som infört sockerskatt som mer liknar Sverige, t.ex. Danmark, har man däremot inte sett samma effekt i konsumtionsmönstret som i Mexiko (Danmark har 59 000 USD/år i BNP/capita), något som Livsmedelsföretagarnas vd försökte framföra.

Som krona på verket avrundade Aktuellts moderator debatten med att fråga Livsmedelsföretagarnas vd, som råkar vara kvinna, vad hon skulle säga till sina barn när hon inte kan neka dem godis med hjälp av argumentet ”det är så dyrt”.

Det ska jag säga dig, man säger samma sak till dem som man ska säga till sig själv: Nej, det blir inget godis, det är inte bra för dig, det är onyttigt. Det är DÄRFÖR du inte kommer att få äta det.

Grejen är att vi, oavsett hur onyttigt vi vet att något är, kommer att äta det om vi vill. Det är inte socker eller skatter som är våra största fiender, det är vår brist på självdisciplin.

Kvällens usch går till SVT:s Aktuellt som arrangerade en usel debatt som både bjöd på dålig argumentation, kvinnoförtryck och uppenbar brist på neutralitet. Kvällens ”bravo” går till alla de som vågar vara rationella och förkasta dumheter som sockerskatt.

Micaela Löwenhöök